Apostlagärningarna - Lektion 11
Bönelivet i Apostlagärningarna
När man läser Apostlagärningarna blir man ständigt påmind om vilken stor betydelse bönen hade för de första lärjungarna. Det ser ut som det är i bönen och bönemötet var platsen där de tog emot kraft, inspiration och ledning för att kunna leva ett segrande liv i en värld där kristendomen, mänskligt sett, hade mycket små möjlighter att överleva. I slutet av det andra kapitlet ser vi hur lärjungarna samlades dagligen för att be och prisa Gud - och varje dag blev nya människor frälsta.
Hur fungerar bönelivet i den kristna gemenskap som du är en del av? Man kan kanske också fråga sig hur det skulle ha gått om den första församlingen i Jerusalem bytte ut sitt veckoprogram med veckoprogrammet i din kår eller församling?
I Apostlagärningarna finns det många verser som direkt pekar på situationer där de troende ber:
1:14; 1:24-25; 2:42; 2:47; 4:24-31; 6:4; 6:6; 7:59-; 8:15; 8:27; 9:11; 9:40; :9; 10:30-31; 10:46; 11:5; 12:5; 12:12; 13:2; 13:3; 14:23; 16:13; 16:16; 16:25; 20:36; 21:5; 22:17; 24:11; 27:35; 28:8; 28:15;
Den som vill lära mer om bönelivet, har god hjälp att läsa dessa bibelverfser och fråga:
-När bad de?
-Hur bad de?
-Vad blev resultatet av bönen?
Bön frigör Guds kraft
De flesta hänvisningarna i Apostlagärningarna talar bara om att de bad, men några gånger får vi en inblick i vad de bad. En sådan bön finner v i i Apg 4:24-30. Läs den.
Det är utan tvekan en bön som frigör Guds kraft: "När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord." (Apg 4:31 FB)
Denna bön bads i en mycket problemfylld situation. Motgångarna hade börjat komma för lärjungarna. De hade blivit arresterade och förhörda av Rådet. De blev hotade och förbjudna att tala mer i Jessu namn. Och Rådet var inte att leka med. Det hade nyligen ombersörjt att Jesus hade blivit avrättad.
Men även om situationen var problemfylld då de började be, är det inte problemen som dominerar bönen. Bönen är inte problemcentrerad. Den är Guds-centrerad. Den ser inte nedåt och borrar sig djupare och djupare fast i problemen så att man till slut bara ser det omöjliga. I stället ser den uppåt, och ser Gud och hans möjligheter. Problemen nämns i bönen, men de är inte det centrala. Det centrala är inte en problemfylld situation eller vad apostlarna inte kan klara av. Det centrala är Gud och vad han kan göra.
Bönen börjar med orden: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem" (Apg 4:24 FB). det grekiska ord som här är översatt med Herre, är inte det vanliga ordet för Herre, Kyros, som används ungefär 700 gånger i NT. I stället används ordet despota. Vi har det som ett främmande ord i svenskan i ordet despot. Det talar om obegränsad makt och auktoritet. Det talar om Guds totala herradöme.
Detta är lovprisning, tillbedjan: Man ser Herrens storhet och man ärar Gud som är värd all ära.
Lovprisning
Det finns säkert ingenting som kan frigöra Guds kraft i oss i oss så som lovsång och tacksägelse.
Lovprisningen hindrade att de fastnade i problemen. I stället kunde de se Guds storhet, Guds kraft och Guds möjligheter. För även om problemen var stora, så var det inte i problemen som lösningen låg. Lösningen fanns hos Gud. När vi upphöjer Herren i lovprisning och tillbedjan, blir vi också mottagliga för det som Herren önskar göra med oss och genom oss. Resultatet av bönen lät inte vänta på sig: lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande och fick en ny frimodighet att förkunna Guds ord. Det finns flera exempel på sådan bön i Apg. (Se t.ex. Apg 16:16-34).
Då Jesu lärjungar frågade Jesus hur de skulle be, svarade han dem med det vi kallar Herrens bön (Matt 6:9-13 och Luk 11:2-4).
Den börjar med lovprisning
-Fader vår som är i himlen..
Den fortsätter med våra böneämnen
-Vårt dagliga bröd
-Förlåtelse
-Ledning
Den avslutas med lovprisning
-Ty ditt är riket och makten och härligheten i evighet, Amen
När Jesus senare talar med sina lärjungar om svåra tider och problem som ska komma, varnar Jesus dem för att bara se ned i problemen. I stället säger Jesus: "Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." (Luk 21:28 FB).
Lovprisning är att fästa sin uppmärksamhet mot Herrens storhet. När vi börjar att upptäcka det , kan vi säkert också på ett nytt sätt uppleva Herrens frigörande kraft i våra liv.