Bibelskola

Tecken och under

Sun, 10 May 2009 03:25:43 GMT

Apostlagärningarna - lektion 12

Utgångspunkten för den förra lektionen var lärjungarnas bön i Apg 4:24-30. Den bönen slutar med orden "Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

För lärjungarna var tecken och under inte något avlägset som de bara hade läst eller hört talas om. Tecken och under var en del av deras vardagsverklighet. Redan i det andra kapitlet i Apg. läser vi att "många under och tecken gjordes genom apostlarna" (v.43). Något senare står det i Apg 5:12 "Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket".

Men det var inte bara apostlarna som utförde tecken och under. Det utfördes även av andra kristna. "Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket"(Apg 6:8). Då lärjungarna sedan spriddes ut över landet genom förföljelsen i Jerusalem, fortsatte det på många olika platser. Filippos kom till Samarien och folket där hörde honom tala
"såg de tecken han gjorde" (Apg 8:6). Det står också att Simon "häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde" (Apg 8:13).

Också senare under Paulus missionsresor utfördes tecken och under. det står att Paulus och Barnabas "talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under" (Apg 14:3).

Tecken och under var ett normalt förkommande inslag i lärjungarnas tjänst och var ett bevis på att Herren samverkade med dem: "Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det" (Mark 16:20)

Dessa tecken
Då Jesus tog avsked av sina lärjungar. sa han: "Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska." (Mark 16:17-18).

I Apostlagärningarna ser vi hur Jesu förutsägelse går i uppfyllelse:

- Jesus hade sagt att de skulle driva ut onda andar, en fortsättning på Jesu verksamhet. I det femte kapitlet fördes det fram många människor "som plågades av orena andar, och alla blev botade" (v.16). I Samarien, där Filippos verkade, var det många som hade orena andar som for ut med höga skrik (Apg 8:7). Vi läser också om hur Paulus befaller de onda andrana att fara ut (Apg 16:18 och 19:12)

-Jesus hade sagt att de skulle tala nya tungomål. På pingstdagen började de alla tala i nya tungor (Apg 2:4). Då Petrus senare talade i Kornelius hus "föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud." (Apg 10:44-46). I kapitel 19 möter Paulus en grupp lärjungar "och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade" (Apg 19:6 FB)

-Jesus hade sagt att de skulle ta ormar i sina händer. Då Paulus förliste med skeppet på väg till Rom tog de sig iland på ön Malta. Där högg sig en huggorma fast i hans hand. "Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Sedan de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud" (Apg 28:5-6).

-Jesus hade sagt att de inte skulle bli skadade om de drack dödligt gift. Något sådant exempel finns inte med i Apostlagärningarna, men det berättas att Josef Barnabas, som är omnämnd i Apg 1:23, en gång drack dödligt gift utan att bli skadad av det.

-Jesus hade sagt att de skulle göra de sjuka friska. I Apostlagärningarna finns det många exempel på det. Det börjar med en lam man vid Sköna porten (Apg 3) och fortsätter sedan med en mängd exempel med många människor med olika slags sjukdomar genom hela Apostlagärningarna.

De som tror

Jesus sa att dessa tecken skulle följa dem som tror. De ska inte bara följa apostlar, profeter och lärare, men alla som tror.

Har vi slagit oss till ro och bedriver vår kristna verksamhet på en nivå där vi själva kan kontrollera det som sker? Räknar vi med att Jesus kan ingripa på ett övernaturligt sätt? Eller är vi nöjda med att själva kunna styra det som händer genom att sätta vår lit till mänskliga förmågor?

Vi borde kanske på nytt sträcka oss ut och be bönen som lärjungarna bad i i Apg 4:
"Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

Kraftkällan

Fri, 24 Apr 2009 02:51:12 GMT

Apostlagärningarna - Lektion 11

Bönelivet i Apostlagärningarna
När man läser Apostlagärningarna blir man ständigt påmind om vilken stor betydelse bönen hade för de första lärjungarna. Det ser ut som det är i bönen och bönemötet var platsen där de tog emot kraft, inspiration och ledning för att kunna leva ett segrande liv i en värld där kristendomen, mänskligt sett, hade mycket små möjlighter att överleva. I slutet av det andra kapitlet ser vi hur lärjungarna samlades dagligen för att be och prisa Gud - och varje dag blev nya människor frälsta.

Hur fungerar bönelivet i den kristna gemenskap som du är en del av? Man kan kanske också fråga sig hur det skulle ha gått om den första församlingen i Jerusalem bytte ut sitt veckoprogram med veckoprogrammet i din kår eller församling?

I Apostlagärningarna finns det många verser som direkt pekar på situationer där de troende ber:

1:14; 1:24-25; 2:42; 2:47; 4:24-31; 6:4; 6:6; 7:59-; 8:15; 8:27; 9:11; 9:40; :9; 10:30-31; 10:46; 11:5; 12:5; 12:12; 13:2; 13:3; 14:23; 16:13; 16:16; 16:25; 20:36; 21:5; 22:17; 24:11; 27:35; 28:8; 28:15;

Den som vill lära mer om bönelivet, har god hjälp att läsa dessa bibelverfser och fråga:
-När bad de?
-Hur bad de?

-Vad blev resultatet av bönen?

Bön frigör Guds kraft
De flesta hänvisningarna i Apostlagärningarna talar bara om att de bad, men några gånger får vi en inblick i vad de bad. En sådan bön finner v i i Apg 4:24-30. Läs den.
Det är utan tvekan en bön som frigör Guds kraft: "När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord." (Apg 4:31 FB)

Denna bön bads i en mycket problemfylld situation. Motgångarna hade börjat komma för lärjungarna. De hade blivit arresterade och förhörda av Rådet. De blev hotade och förbjudna att tala mer i Jessu namn. Och Rådet var inte att leka med. Det hade nyligen ombersörjt att Jesus hade blivit avrättad.

Men även om situationen var problemfylld då de började be, är det inte problemen som dominerar bönen. Bönen är inte problemcentrerad. Den är Guds-centrerad. Den ser inte nedåt och borrar sig djupare och djupare fast i problemen så att man till slut bara ser det omöjliga. I stället ser den uppåt, och ser Gud och hans möjligheter. Problemen nämns i bönen, men de är inte det centrala. Det centrala är inte en problemfylld situation eller vad apostlarna inte kan klara av. Det centrala är Gud och vad han kan göra.

Bönen börjar med orden: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem" (Apg 4:24 FB). det grekiska ord som här är översatt med Herre, är inte det vanliga ordet för Herre, Kyros, som används ungefär 700 gånger i NT. I stället används ordet despota. Vi har det som ett främmande ord i svenskan i ordet despot. Det talar om obegränsad makt och auktoritet. Det talar om Guds totala herradöme.

Detta är lovprisning, tillbedjan: Man ser Herrens storhet och man ärar Gud som är värd all ära.

Lovprisning
Det finns säkert ingenting som kan frigöra Guds kraft i oss i oss så som lovsång och tacksägelse.

Lovprisningen hindrade att de fastnade i problemen. I stället kunde de se Guds storhet, Guds kraft och Guds möjligheter. För även om problemen var stora, så var det inte i problemen som lösningen låg. Lösningen fanns hos Gud. När vi upphöjer Herren i lovprisning och tillbedjan, blir vi också mottagliga för det som Herren önskar göra med oss och genom oss. Resultatet av bönen lät inte vänta på sig: lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande och fick en ny frimodighet att förkunna Guds ord. Det finns flera exempel på sådan bön i Apg. (Se t.ex. Apg 16:16-34).

Då Jesu lärjungar frågade Jesus hur de skulle be, svarade han dem med det vi kallar Herrens bön (Matt 6:9-13 och Luk 11:2-4).
Den börjar med lovprisning
-Fader vår som är i himlen..
Den fortsätter med våra böneämnen
-Vårt dagliga bröd

-Förlåtelse
-Ledning
Den avslutas med lovprisning
-Ty ditt är riket och makten och härligheten i evighet, Amen

När Jesus senare talar med sina lärjungar om svåra tider och problem som ska komma, varnar Jesus dem för att bara se ned i problemen. I stället säger Jesus: "Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." (Luk 21:28 FB).

Lovprisning är att fästa sin uppmärksamhet mot Herrens storhet. När vi börjar att upptäcka det , kan vi säkert också på ett nytt sätt uppleva Herrens frigörande kraft i våra liv.

I Jesu namn

Thu, 16 Apr 2009 03:39:34 GMT

Apostlagärningarna - lektion 10

I det tredje, fjärde och femte kapitlet i Apostlagärningarna möter vi ofta uttrycket "I Jesu namn". Apg 3:6+16; 4:7+10+12+17+18+30; 5:28+40+41.

Då apostlarna blev förhörda av Rådet frågade rådsherrarna: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" (Apg 4:7 FB). Petrus svarade: "...i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn" (Apg 4:10 FB).

Lärjungarna verkade ständigt i Jesus namn:
-De helade sjuka i Jeus namn (3:6)
-De förkunnade i Jesu namn (5:28)
-De bad om tecken och under i Jesus namn (Apg 4:30)
-De förkunnade att Jesus är det enda namn som kan frälsa (4:12)
-De blev förbjudna att ta la i Jesu namn (5:40)
-De gladde sig över att förnedras för namnets skull (5:41)

Lärjungarna verkade inte i sitt eget namn. Grunden för verksamheten var inte deras styrka, makt, kunskap eller erfarenhet.

I sig själva var de bara enkla och olärda män (4:13). Men de verkade i någon annans namn, och i det namnet fanns all den kraft de behövde för att kunna utföra sin kallelse.

Att göra något i någan annans namn innebär att göra det
-på uppdrag av någon
-med uppdragsgivarens hela auktoritet bakom sig
-med tillgång till uppdragsgivarens resurser

Om jag ska lösa in en check på någon annans bankkonto, kommer jag inte att lyckas förrän jag fått ägarens namnteckning skrivet på checken. Då kan banken se att jag gör det i ägarens namn. På uppdrag av, och med fullmakt från den som har auktoritet över bankkontot.

Ännu ett exempel på att handla i någon annans namn:
En kvinnlig polis står på landsvägen och stoppar en långtradare som kört för fort. Hon kanske till och med säger: "Stanna i lagens namn". Långtradaren stannar och chauffören klättrar ned. Han är nästa dubbelt så stor som den kvinnliga polisen och minst fyra gånger så stark. Det finns ingen egen auktoritet i den kvinnliga polisens person. Trots det bävar den stora långtradarchauffören. För han vet att bakom den obetydliga polismannen som står framför honom står en annan makt av en helt annan storleksordning: hela Sveriges poliskår, hela Sveriges rättsväsen. Sveriges regering och riksdag. Därför bävar långtradarchauffören.

Om däremot vår lilla kvinnliga polis skulle försöka gå runt på sin fritid och kommendera folk "i lagens namn", skulle det snart visa sig att det inte fungerade. Kraften låg varken i personen eller i bara namnet, men i att personen verkade på uppdrag av den som hade kraft och makt.

På samma sätt kan vi se hur kraften fungerade i apostlarnas liv. De litade inte på sin egen kraft, men verkade på uppdrag av Herren och i harmoni med Guds plan. Därför kunde auktoriteten och kraften frigöras i deras tjänst.

Att be i Jesu namn
Vi finner många bibelord i Bibeln som talar om löftet att när vi ber om något i Jesu namn ska vi få det som vi bett om. (Joh 14:13; Joh 15:16; Joh 16:23-24).

Men det betyder inte att vi ska få det vi ber om bara vi avslutar bönen med orden "i Jesu namna, Amen". Att be i Jesu namn betyder något mer än det.

Att be i Jesu namn betyder att be i harmoni med Guds vilja. När vi kommer in i en så djup gemenskap med Herren i vår bön att hans Ande får forma vår bön, då ber vi i Jesu namn. På hans uppdrag, med hans auktoritet, med hans kraft.

När vår bön blir ett med Guds vilja, då samarbetar vi med Gud i vår bön och himlens resurser kan frigöras i vårt liv på samma sätt som de kunde det i de första apostlarnas liv.

Hur mycket kostar det?

Thu, 09 Apr 2009 03:40:21 GMT

Apostlagärningarna - lektion 9

Efter Pingsdagen
Den första pingsdagen tog slut för lärjungarna. Gud hade mött dem på ett fantastiskt sätt. De hade varit som berusade då den Helige Ande kom över dem. Tre tusen människor blev frälsta.

Men dagen tog slut. Efter pingstdagen kom annandag pingst, tredjedag pingst, fjärdedag pingst och sedan en lång rad vanliga dagar.

Men verkningarna av pingstdagen upphörde inte då pingsdagen tog slut. Pingstdagen var inte en stark känslostorm som blossade upp, för att sedan långsamt svalna. Det nya livet i lärjungarna rann fram som strömmar av levande vatten överallt där lärjungarna gick fram. Med oemotståndlig kraft fyllde de hela Jerusalem med sin undervisning. Det var som om en osynlig kraft bar dem fram i, genom och över allt motstånd.

Jesus hade gett lärjungarna ett löfte och ett uppdrag: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen..." (Apg 1:8 FB).

Lärjungarna hade fått kraften. Ingenting såg ut att kunna hindra dem att med all kraft fullgöra sitt uppdrag.

Det kostar allt
Inte så lång tid tidigare hade Jesus talat till sina lärjungar om vad det innebär att följa Jesus och vara en Jesu lärjunge.

Han hade sagt: "På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger." (Luk 14:33 FB). "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."(Matt 16:24 FB).

Detta kan låta väldigt hårt, och vi kan i dag höra förkunnelse som går ut på att Jesus egentligen inte menade det han sa, men att han i stället menade något helt annat än det han sa. Men de första lärjungarna trodde att Jesus menade precis det ha sagt då han talade om lärjungaskap.

Att bli kristen innebar för dem inte att få en ny fritidssysselsättning, något de kunde ägna sig åt då de hade tid och lust. Att bli kristen innebar för dem en total förvandling. Ett liv där Jesus var Herre. Ett liv där de satsade allt de hade och var i ett trosprojekt: Jesus är uppstånden och han lever i dag!

Två exempel på detta är Stefanos och Filippos. De hade valts att, tillsammans med fem andra att ansvara för den dagliga matutdelningen. Man kan tycka att det var en liten och obetydlig tjänst i församlingen. Men oavsett ställning och uppgift verkade Guds kraft i dem på ett övernaturligt sätt.

Stefanos (Apg 6:8-7:60)
Stefanos gjorde stora tecken och under bland folket. Genom anklagelsen från falska vittnen släpades han inför Rådet. Där höll han en lång utläggning om Israels historia som han avslutade med att anklaga Rådet för att ha dödat Jesus. Resultatet blev att Stefanos blev den förste kristne martyren då han stenades till döds.

Genom allt detta uppträder Stefanos utan något tecken på fruktan. Han hade givit upp allt och följt Jesus. Han hade givit upp ägodelar, tid, ja till och med sin egen kropp till Jesus. Han var fri. Han var osårbar. Han hade redan givit upp allt. Rådet kunde inte ta ifrån honom något. Det Stefanos en gång hade haft, var redan överlåtit till Jesus. Till och med hans eget liv.

I sina sista ord visar Stefanos att han var mer orolig för hur det skulle gå för dem som dödade honom än för sig själv: "Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han." (Apg 7:60 FB)

Filippos (Apg 8:4-40)
Den andra av dessa två matutdelare, Filippos, undkom den kraftiga förföljelse som utbröt samma dag som Stefanos blev dödad, och lyckades fly norrut.

Men i stället för att gömma sig och hålla tyst om Jesus, fortsatte Filippos att förkunna var han än kom. I huvudstaden i Samarien gjorde Filippos under och tecken och förkunnade. En stor väckelse bröt ut i Samarien. Filippos blev sedan kallad till en öde väg i öknen där han fick leda en etiopisk man till att ta emot Jesus.

Det sista vi läser om Filippos i avsnittet var att han förkunnade evangeliet i alla städer han reste igenom (Apg 8:40)

Våra dagars kristna har mycket att lära av Stefanos och Filippos om vad det innebär att vara en lärjunge och följa Jesus. Att vara kristen kan aldrig bli en sidouppgift vid sidan av det "vanliga" livet. Att vara kristen var och är att ge sig själv till Jesus och följa honom i lydnad

Över alla människor (Apg 2:17)

Thu, 02 Apr 2009 03:11:28 GMT

Apostlagärningarna - Lektion 8

I förra lektionen såg vi på skillnaden mellan att bli född av Anden och att bli döpt av Anden.

Augustinus som levde på 300-talet sa: "När jag blir frälst får jag den Helige Ande, men när jag blir andedöpt får den Helige Ande mig."

Frälsningsarméns grundläggare William Booth såg det som viktigt att soldaterna blev döpta med den Helige Ande. Han skrev till sina officerare: "Ni måste leda era soldater in i det fulla förverkligandet av dopet med Den Helige Ande..... För att göra riktiga soldater måste ni sträva efter att inte bara få dem skilda från synden, utan oclså att få dem fyllda med den Helige Ande. Utan detta är de maktlösa i det stora arbete de fått sig pålagt."

Alla får vara med
Catherine Booth talar också om "detta Andens fulla dop över din själ", och säger: "Denna pingsupplevelse erbjuds alla kristna".

Detta framgår också klart i Apostlagärningarna. Både i läran och i praktiken. I talet på pingstdagen citerar Petrus profeten Joel och säger: "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor." (Apg 2:17)

Alla får vara med:
-de unga: söner, döttrar och unga män
-de gamla: gamla män
-till och med de allra lägsta: tjänare och tjänarinnor

I Gamla Testamentet ser vi hur Gud utväljer individer och låter dem bli fyllda med den Helige Ande. Människor med en speciell uppgift: ledare, profeter och kungar. Från och med pingstdagen gäller löftet alla: "Jag utgjuter min Ande över alla människor".

När Jesus i Johannes 7 talar om pingstupplevelsen och om strömmar av levande vatten från vårt inre, säger han att de som lyssnade inte kunde uppleva detta där och då. "Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad."(Joh 7 37-39). Men då pingsdagen kom, hade Jesus fått del av härligheten och Petrus förklarar detta i fortsättningen av sin pingstpredikan: "Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör." (Apg 2:33).

Jesus hade fått del av härligheten hos Fadern, och på grund av vad Jesus gjort, kunde lärjungarna bli fyllda med den Helige Ande.

Det är inte beroende på vår egen värdighet om vi får ta emot dopet med den Helige Ande. Det är bara beroende av Jesu värdighet. Och han är värdig. Allt är beroende på vad Jesus har gjort för oss. Genom sin död på korset har han gjort det möjligt för oss att bli frälsta och få evigt liv. Genom sin upphöjelse till Fadern har Jesus gjort det möjligt för oss att få del av den Helige Andes kraft på samma sätt som de första lärjungarna fick det. Grunden för allt är vad Jesus har gjort för oss och inte hur goda vi är i oss själva.

Resultatet
Jesus hade sagt att Lärjungarna skulle få kraft när den Helige Ande kom över dem. I fortsättningen av Apostlagärningarna ser vi hur denna kraft fungerar. På pingstdagen blev 3000 människor frälsta. Människor blir helade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" (Apg 3:6).

När lärjungarna senare blir utspridda i landet på grund av förföljelse, fortsätter väckelsen, men nu på många fler platser. En liten grupp oansenliga människor i ett litet, ockuperat land, lyckas på några få år sprida kristendomen över hela Mindre Asien, Grekland och till världshuvudstaden Rom, trots förföljelse från de judiska ledarna.

Världsmakten Rom, med sin enorma krisgsmakt, börjar "krig" mot kristendomen. Massor av kristna blir avrättade, men ändå fler blir vunna för Kristus. Till slut (på 300-talet) "kapitulerar" världsmakten och gör kristendomen till statsreligion. Därefter fortsätter det bara. 10.000-tals människor blir frälsta varje dag. Även om vi i Västeuropa kan se en tillbakagång har det aldrig funnits så många kristna som i dag.

Det som började på pingstdagen och fortsättningen på det, är något som aldrig kunnat åstadkommas av mänsklig arbetsinsats, visdom, kunskap eller organisationsförmåga. Men det som var omöjligt i mänsklig kraft - det gjorde Gud. Genom människor.

Man vet inte vad den ursprungliga titeln var på Aposlagärningarna. Många menar att den borde hetat "Den Helige Andes gärningar", för den talar inte så mycket om vad apostlarna kunde göra, utan om vad den Helige Ande kunde göra genom människor som ställer sig helt till hans förfogande.

"Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot." (Sak 4:6 FB).

Löftet om att den Helige Ande skulle utgjutas blev verklighet för lärjungarna. Löftet fortsätter sedan att gälla och uppfyllas på alla generationers lärjungar till den dag då Jesus ska komma tillbaka.

"Vad betyder detta?" (Apg 2:12)

Thu, 26 Mar 2009 03:50:23 GMT

Apostlagärningarna lektion 7

I den förra lektionen såg vi på de olika benämningarna på det lärjungarna upplevde på pingstdagen i Apg 2. Nu ska vi se mer på vad denna erfarenhet innebär, eller som folket som såg det hela frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). För att kunna förstå händeslseutvecklingen i Apostlafärningarna måste man ha en förståelse för vad pingstupplevelsen innebär. Den erfarenheten är startskottet på hela utvecklingen och genom hela Apostlagärningarna fortsätter mäniskor att bli fyllda med den Helige Ande.

Tre uppfattningar
Det finns tre, mer eller mindre vanliga uppfattningar om vad dopet med den Helige Ande är och när det sker:
1/ Man blir döpt med den Helige Ande i förbindelse med dopet som barn eller vuxen. Man blir ju döpt i Faderna, Sonens och den Helige Andes namn.
2/ Man blir döpt med den Helige Ande då man blir frälst. När man blir pånyttfödd, blir man ju född av Anden. Man kan inte vara Guds barn utan att ha den Helige Ande.
3/ Dopet med den Helige Ande är en särskild erfarenhet som inte är densamma som att bli född på nytt. Den kan upplevas samtidigt som frälningsupplevelsen. Den kan också upplevas senare och man kan vara ett Guds barn utan att ha mottagit dopet med den Helige Ande.

Låt oss se hur dessa tre uppfattningar stämmer överens med de förhållanden som beskrivs i Apostlagärningarna. Det finns i Apg sex olika beskrivningar där människor blir fyllda med den Helige Ande:
Apg 2:1-4 Lärjungarna på pingsdagen
Apg 4:31 Bönemötet i Jerusalem
Apg 8:17 De nyfrälsta i Samarien
Apg 9:17 Paulus i Damaskus
Apg 10:44 Hedningarna i Kornelius hus
Apg 19:6 Lärjungarna i Efesos

1/ Det finns inget exempel i Bibeln där dopet med den Helige Ande automatiskt sker i förbindelse med dopet i vatten.
2/ Det finns exempel på att människor blir frälsta och fyllda av Anden samtidigt (Apg 10:44), men detta är inte det mest vanliga.
3/ Från de exempel vi har i Bibeln ser det ut som att dopet med den Helige Ande är en annan erfarenhet än att bli pånyttfödd. Normalt sett är det människor som redan är frälsta som blir fyllda med den Helige Ande (Apg 2:1-4; 4:31; 8:17; 19:6).

Född av Anden - fylld av Anden
Alla kristna har den Helige Ande. När vi blir pånyttfödda, kommer den Helige Ande in i den troende och vi blir ett "tempel för den Helige Ande". Men der ser ut att vara skillnad på att vara född av Anden och att vara fylld av Anden.

Apostlarna var vid tiden för Jesu himmelsfärd verkligen Guds barn. De hade:
-lämnat allt och följt Jesus (Matt 19:27; Mark 10:28)
-förkunnat och helat sjuka ( Luk 9:1-2)
-kastat ut onda andar (Luk 10:17)
-sina namn skrivna i himmelen (Luk 10:20)
-blivit renade från sina synder (Joh 13: 10-11; Joh 15:3)
-frid med Gud (Joh 20:19-21)
-blivit utsända av Jesus (Joh 20:21)
-hållit Jesu ord (Joh 17:6)
-de var inte av denna världen (Joh 15:19: Joh 17:14)
-de tillhörde Fadern och Sonen ( Joh 17:9-19)
-de var delaktiga i den gudomliga livet (Joh 15:5)
-de trodde att Jesus var Guds son (Joh 17:8; Joh 16:27)
-de trodde på Jesu uppståndelse. De till och med såg honom efer uppståndelsen (Rom 10:9)
-Jesus kallade dem bröder (Joh 20:27)
-de tog emot den Helige Ande (Joh 20:22)

Men även om de bar alla tecken på att verkligen vara kristna, säger Jesus till dem att om några få dagar ska de bli döpta med den Helige Ande.
De var födda av Anden, men inte döpta med Anden.

I Samaria bröt väckelsen ut (Apg 8). Människor tog emot Guds ord, kom till tro och lät döpa sig (v.12-14). Då apostlarna i Jerusalem fick höra detta, reste Petrus och Johannes till Samaria för att be att de nyfrälsta skulle bli fyllda med den Helige Ande "eftersom Anden ännu inte fallit på någon av dem" (Apg 8:16 FB). De var födda av Anden men inte fyllda av Anden.

Strömmar av levande vatten
Om vi är födda av Anden, om vi redan har Guds Ande, hur kan vi då ta emot Anden ännu en gång? Vi kan väl inte ta emot det som vi redan har?

Detta är frågor som många ställer sig i dag. Vi kan kanske få hjälp att förstå detta om vi använder två händelser ur Jesu liv.

I Joh 4 talar Jesus med en kvinna från Samarrien. Jesus säger till henne att det vatten som han ger blir en källa i den som dricker det. En källa som "flödar fram och ger evigt liv" (Joh 4:14 FB).

Detta är vad som händer då jag blir frälst, född på nytt. Jag får en källa i mig. Guds Ande bor i mig och jag får låta Gud frigöra denna källa i mig så att så mycket som möjligt av Guds liv kan komma fram i mitt liv.

I Joh 4:37-39 talar Jesus om det som skulle ske efter hans himmelsfärd, vid pingsten. Här säger Jesus om den den som tror: "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram" (Joh 7:38 FB). "Från hans innersta" betyder att något kommer fram ur det som vi redan har inom oss. Här talar Jesus om pingstupplevelsen. Dopet med den Helige Ande är att den källa som Gud gav mig vid frälsningen, frigörs och får lov att strömma ut på ett nytt och mer kraftfullt sätt.

Då lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande på pingstdagen, blev Guds liv i dem frigjort. De fick en ny frimodighet och Andens gåvor började fungera i deras liv.

Pingsupplevelsen

Thu, 19 Mar 2009 04:42:37 GMT

Apostlagärningarna - lektion 6

Förra avsnittet handlade om hur man kan tolka Apostlagärningarna. Även om varje enskild berättelse i Apostlagärningarna inte är normerande, så finns det en mönsterbild som går igenom hela boken: Gud kan göra det omöjliga med människor som satsar hela sitt liv på att följa Honom. Petrus, Stefanus, Filippus, Paulus och många fler. Allt pekar på att Gud kan göra ett obegränsat verk genom dem som lever i en obegränsad överlåtelse.

Pingstupplevelsen
Det grekiska ordet för pingst betyder femtio. Pingsdagen var den femtionde dagen efter påskdagen.

Påsken firades till minnet av befrielsen från slaveriet i Egypten. Genom blodet från offerlammet blev människor räddade (2 Mos 12). Denna påsk fick sin fullbordan då Jesus gav sitt liv som ett offerlamm för att frälsa var och en som tror.

Pingsten firades som en glad skördefest. Man prisade Gud för den nya skörden (3 Mos 23:15-22). "När pingstdagen kom" (Apg 2:1) blev det också en glad skördefest. Den dagen blev tre tusen människor "skördade" till Guds rike (Apg 2:41). Pingsten firades också till minnet av att Gud gav lagen på Sinai, skrivet på två stentavlor (2 Mos 19-31). Då skrevs lagen på stentavlor. Då Anden föll över lärjungarna blev lagen inskriven i människors hjärtan.

Då lärjungarna var samlade kom det plötsligt ett dån från himlen och tungor som av eld satte sig på var och en av dem. De blev alla fyllda med den Helige Ande och började tala i tungomål, ett språk de inte hade lärt sig. Detta drog till sig stor uppmärksamhet. Många människor samlades för att se vad som hände.

Under pingsthögtiden hade det samlats judar från alla världen hörn och de blev förvirrade då de hörde sitt eget språk talas av män som de visste kom från Galiléen. Det visste inte vad de skulle tro och de frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). Några trodde till och med att lärjungarna var berusade.

Pingsdagen var den dag då både löftet och befallningen i Apg 1:8 började uppfyllas. Gud mötte lärjungarna på ett nytt sätt, med en ny kraft som gjorde att lärjungarnas okontrollerade uppförande väckte både förskräckelse och undran. Om lärjungarna den dagen inte kunde ha full kontroll och uppföra sig respektabelt, får vi försöka förlåta dem. Gud mötte dem. Väntan på det som var lovat var slut, och lärjungarna lät sig villigt ryckas med av Andens nya vind utan reservationer.

Många namn
Vi använder många olika namn då vi talar om frälsningen: frälst, pånyttfödd, blivit kristen, omvänt sig, blivit ett Guds barn, mött Herren m.fl.

När vi ska försöka beskriva pingstupplevelsen använder vi også många namn: döpt med den Helige Ande, fylld av den Den Helige Ande, andedöpt, mött Herren på nytt, blivit förnyad, den andra välsignelsen m.fl.

Ibland blir det till och med långa diskussioner om de olika namnen och vad de egentligen betyder och vad som är skillnaden mellan dem. Låt oss se hur Bibeln använder begreppen för att beskriva denna händelse.

Jesus säger i Apg 1:5 "ni skall bli döpta med den helige ande om bara några få dagar."

I Apg 1:8 säger Jesus: "ni skall få kraft när den helige anden kommer över er."

Det är ingen tvekan om att dessa två förutsägelser av Jesus pekar fram mot det som hände med lärjungarna på pingstdagen. Men då dessa två förutsägelser går i uppfyllelse står det att "alla fylldes av helig ande" (Apg 2;4).

Här används det alltså tre olika namn på samma erfarenhet:
-döpt med den helige ande
-den helige ande kommer över dem
-fylld av helig ande
Dessa tre beteckningar är de som genomgående används i det Nya Testamentet. De används i följande sammanhang:

Den Helige Ande kommer över någon:
Matt 3:6; Mark 1:10; Luk 3:22 och Joh 1:32. Beskriver då den Helige Ande kommer över Jesus
Apg 1:8 Jesus säger det till lärjungarna
Apg 8:16 De nyfrälsta i Samarien
Apg 10:44 Kornelius och människorna i hans hus
Apg 19:6 Lärjungarna i Efesos

Döpt med den Helige ande
Matt 3:11; Mark 1:8; Luk 3:16; Joh 1:33; Apg 11:16 Johannes döparen om att Jesus ska döpa med den Helige Ande
Apg 1:5 Jesus om lärjungarna
1 Kor 12:13 Om församligne i Korint

Fylld av den Helige Ande
Apg 2:4 Lärjungarna på pingstdagen
Apg 4:31 Bönemöte i Jerusalem
Apg 9:17 Ananias till Paulus
Ef 5:18 Till församlingen i Efesos

Då lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande var den stora frågan "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). Samma fråga kan vara lika aktuell i dag. Vi kommer tillbaka till det i nästa lektion.
-Vad innebär det att bli döpt med den Helige Ande?
-Har inte alla kristna den Helige Ande?

Att tolka Apostlagärningarna

Thu, 12 Mar 2009 04:22:50 GMT

Apostlagärningarna - lektion 5

Det första kapitlet i Apostlagärningarna avslutas med attt man utser en ersättare för Judas. Jesus hade haft tolv apostlar och man ville upprätthålla tolvtalet. Erättaren blir Mattias, och han utses genom att kasta lott (Apg 1:26). Betyder det att man ska utse ledare i församlingen i dag genom att kasta lott? Betyder det att det bibliska sättet att utse ledare på är att kasta lott?

De flesta menar nog att man inte ska följa detta exempel bokstavligt. Men om vi inte ska följa Apostlagärningarna "som det står skrivet", hur ska vi då tolka Apostlagärningarna?

Deskriptiv eller normativ
Apostlagärningarna är en deskriptiv (=beskrivande) bok. Den berättar vad som verkligen hände. Den är en historisk bok. Men är den också en normativ bok? En bok som sätter upp normer och regler? De händelser som beskrivs i Apg är de avsedda att varar mönsterbilder för hur vi ska leva, organisera församlingar och göra andliga erfarenheter?

De flesta bibeltroende människor läser, mer eller mindre omedvetet, Apg som en normativ bok. En bok som talar om hur saker och ting bör eller ska göras.

Detta är ofta orsaken till splittring bland kristna i många trosfrågor. Ska den enskilda församlingen vara självstyrande eller ska det finnas en central huvudorganisation? Måste man tala i tungor för att vara andedöpt? Ska man äga allt tillsammans inom församlingen?

Ett tydligt exempel
Låt oss gå tillbaka till exemplet med Mattias, den tolvte aposteln i Apg 1. Om händelserna i Apg skulle vara normativa för all kristna i alla tider så måste slutsatsen bli denna: "Det bibliska sättet att utse ledare i församlingen är genom att kasta lott". Mycket få kristna skull vara villa att skriva under på den trossatsen. Jag tror inte att det finns någon församling som använder den metoden då man ska tillsätta nya ledare. Men ändå är det ofta på liknande sätt, utifrån en enskild vers i Apg, som människor bildar sig en en uppfattning om vad som är bibliskt.

Men låt oss fortsätta på detta spår för att se var vi hamnar. Låt oss säga att vi vill bilda en absolut biblisk församling och att vi håller på att skriva trosläran för den församlingen. Vi har kommit fram till kapitlet "Tillsättning av ledare i församlingen". Då väljer vi som första trossats: "Ledare i församlingen ska tillsättas genom att kasta lott", och så hänvisar vi till Apg 1:26.

Denna trossats håller bra ända tills vi en dag kommer fram till det sjätte kapitlet i Apg. Där tillsätter man också ledare i församlingen, men här sker det genom val. Nu börjar vi få lite problem med vår troslära. Men eftersom vi fortfarande har uppfattningen att händelserna i Apg är normativa, korrigerar vi vår troslära lite grand. Efter den första troartikeln lägger vi till: "Gäller endast tillsättning av apostlar". Därefter skriver vi en ny tilläggstrossats som lyder: "Övriga ledare tillsättes genom val". Nu har vi två trossatser under avdelningen "Tillsättning av ledare".

Detta håller bra tills vi en annan dag kommer till det trettonde kapitlet i Apg. Där blir Paulus och Barnabas utsedda till apostlar (Apg 13:1). Fram till den tidpunkten hade Paulus och Barnabas varit profeter och lärare, men här avskiljs de till att bli apostlar (Apg 14:14). På vilket sätt tas de ut till att bli apostlar? Genom fasta, bön, ett profetiskt budskap och handpåläggelse.

Inte nog med det. I kapitel fjorton möter vi ett fjärde sätt att utse ledare i församlingen. En överordnad ledare utser ledare i församlingen (Apg 14:23).

Tidigare hade vi två trossatser. Nu har vi problem.

Detta är ett tydligt exempel. De flesta är nog överens om att man inte kan tolka Apg på detta sätt. Det kan vara viktigt att tänka på detta då man läser en historisk bok i Bibeln, så att vi inte drar ur lära från det som det inte var meningen att vi skull dra ut lära från.

Hela Bibeln är Guds ord
Hela Bibeln, från början av 1 Mosebok till slutet av Uppenbarelseboken är Guds ord.

Sora delar av Bibeln är normativ. Mycket normativ. Gud vill inte att vi ska vara osäkra på vad det innebär att vara kristen och följa honom.

Men även om Bibeln är det sanna rättesnöret för den kristna tron, så betyder det inte att vi ska följa allt som finns beskrivet i Bibeln. Vi ska till exempel inte begå äktenskapsbrott och mörda även om vår förebild David gjorde det. Vi ska till exempel inte sträva efter att bli osams och komma i häftiga gräl med andra kristna, även om vår förebild Paulus gjorde det (Apg 15:39).

Vi kan inte ta ut en mening ur Bibeln och gör en lära av det. Bibeln är en sann bok. De historiska böckerna berättar vad som verkligen hände. Inte vad som borde ha hänt.

I Bibeln kan vi hitta händelser
-som vi ska följa
-som vi absolut inte ska följa
-där det inte klart framgår om vi ska följa det eller inte (t.ex. berättelsen om Mattias)

Speciellt då vi läser de historiska, berättande böckerna i Bibeln måste vi känna till Bibeln lära i övrigt för att kunna avgöra om det vi läser är avsett att vara normativt eller inte för oss.

Peter Baronowsky

Han skall komma tillbaka

Thu, 05 Mar 2009 03:43:35 GMT

Apostlagärningarna - Lektion 4
I förbindelse med Jesu himmelsfärd i Apg 1, när lärjungarna var tillsammans med Jesus för sista gången, var det tre budskap de fick ta emot:
1/ Ett löfte: "Ni skall bli döpta med helig ande" (Apg 1:5)
2/ Ett uppdrag: "Ni skall vittna om mig" (Apg 1:8)
3/ Ett hopp (som occkså var ett löfte): "Han skall komma tillbaka" (Apg 1:11)

Löftet var ämnet förra avsnittet. Uppdraget kommer att bli ämnet för kommande avsnitt. Men låt oss nu stanna inför hoppet om att Jesus skulle komma tillbaka.

Jesus skulle komma...
I Gamla Testamentet (GT) är detta ett huvudtema. Frälsaren, Messias, skulle komma för att frälsa sitt folk.

Men detta, att Messias skulle komma skildras i GT på två olika oförenliga sätt. Den ödmjuke, lidande tjänare pekar fram mot Jesus första tillkommelse. Det andra sättet som beskriver Jesu tillkommelse, den kommande världshärskaren, pekar mot Jesu andra tillkommelse. Många Messias-profetior uppfylldes under Jesu liv på jorden. Men ännu fler av Messasprofetiorna är ännu inte uppfyllda. De kommer att uppfyllas då Jesus kommer tillbaka. Detta är säkert en av orsakerna att det var så svårt för många av judarna att se Jesus som den utlovade Messias. De kunde se att många profetior blev uppfyllda genom honom, men många förblev ouppfyllda.

Dessa två slag av Messias-profetior i GT står ibland tillsammans, sida vid sida. Ett exempel på det kan vara Sakarja 9, verserna 9 och 10.

Vers 9 talar om en ödmjuk man som rider in i Jerusalem på en åsna. Det har hänt. Det hände då Jesus på palmsöndagen hade sitt intåg i Jerusalem (Matt 21:1-11). Denna profetia gällde Jesu första tillkommelse.

I vers 10 möter vi en helt annan situation. Här möter vi en världshärskare. Hans välde omfattar hela jorden. Det handlar om en total nedrustning och fred på jorden. Denna profetia beskriver fridsriket, tusenårsriket, som ska återupprättas när Jesus kommer tillbaka den andra gången.

...och komma tillbaka
I Apg 1 har Jesus fullgjort uppdraget för sin första tillkommelse. Lärjungarna lämnas kvar med dessa ord: "Han skall komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen" (Apg 1:11).

Jesus andra tillkommelse är ett starkt dominerande ämne i Nya Testamentet (NT). Någon har räknat ut att det omnämns i genomsnitt var 25:e vers i NT. Det finns säkert inget annat ämne som tas upp lika ofta. Om den Helige Ande, som har inspirerat NT, har gett Jesu tillkommelse en så framträdande plats i NT, borde det också få en stor plats i vår förkunnelse och i vårt medvetande.

Jesu andra tillkommelse i NT blir också beskrivet på två helt olika, oförenliga sätt:
1/ Som en tjuv om natten (1 Tess 5:2). En tjuv om natten innebär att någon kommer oväntat och osynlig, tar något med sig och därefter försvinner lika osynlig som då han kom. Det som märks på jorden i den situationen är bara att en mängd människor försvinner. Två ligger i samma säng, en tas bort och den andre blir kvar. Två skall mala vid samma kvarn. en tas bort och den andra blir kvar (Luk 17:34-35).

2/ Alla skall se människosonen komma (Matt 24:30). Här talas det inte om att komma tyst och osynlig som en tjuv om natten. Här kommer Jesus synlig, tillsammans med himmelens härskaror (Upp 19:14). Alla skall se honom. Hela universum ackompanjerar hans tillkommelse. Det blir solförmörkelse, månen mister sitt sken, stjärnorna faller och himmelens makter skakas(Matt 24:29). Blod och eld och moln av rök (Apg 2:19). Det ser ut som om det till och med kommer att vara en musikkår som spelar. I varje fall nämns basunerna (Apg 24:31). Detta handlar verkligen inte om en tjuv om natten.

Dessa två beskrivningar kan inte ske samtidigt. Det är omöjligt att komma tyst och osynlig och samtidigt komma fullt synlig med dunder och brak.

En möjlig (och trolig) förklaring kan vara att Jesu återkomst inleds med uppryckandet (1 Tess 3:17). Då ska de som dött i tron först stå upp och så ska vi som fortfarande lever tillsammans med dem bli uppryckta och möta Herren i skyarna för att sedan alltid vara tillsammans med honom.

Därefter kommer den stora verdermödan över jorden som Jesus talar om i Matt 24. Då ska det bli en större nöd på jorden än det någonsin varit tidigare.

Denna vedermödans tid avslutas, enligt Jesu undervisning i Matt 24:29 med att Jesus kommer synlig tillbaka till jorden med de troende för att upprätta sitt fridsrike.

Förlossning
Budskapet om Jesu snara återkomst var starkt och levande bland de först kristna. Det borde det också vara för oss. Budskapet om Jeus återkomst har aldrig varit avsett som ett skrämmande budskap, utan som ett tröstens budskap: "Ge nu varandra tröst med dessa ord" (2 Tess 4:18).
Jesus säger också, då han talar om den sista tidens händelser: "När allt detta börjar ske, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig." (Luk 21:28).

Detta är ett tröstens budskap till Guds församling. Det finns många som spår jordens undergång. Men Jesus talar inte om undergång då han talar om vedermödan, han talar om födslovärkar ( Matt 24:8). Även om födslovärkar är smärtsamt talar det ändå om nyfödelse och hopp. Guds barn förbereder sig inte för undergång, men för förlossníng.

Löftet om den Helige Ande

Thu, 26 Feb 2009 04:04:23 GMT

Apostlagärningarna - lektion 3
"Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:4-5)

I det första kapitlet i Apostlagärningarna talar Jesus om den Helige Ande som lärjungarna skulle få ta emot om bara några få dagar. Vi ska nu se på bakgrunden till detta löfte och i kommande lektioner ska vi se på vad detta dop med den Helige Ande innebär.

Löftet
"...om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:5), "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft..." (Apg 1:8).

Nu var man nästan framme. Nu skulle det snart ske. Om bara några få dagar. Men detta var ingen ny plötslig tanke från Guds sida. Gud hade tänkt detta flera hundra år tidigare. Då Jesus talar om dopet med den Helige Ande säger han: "...vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig" (Apg 1:4).

Fadern hade lovat det för länge sedan och Jesus hade ofta talat om det. Nu var väntetiden snart slut.

Det som Fadern lovat...
Mer än 700 år tidigare hade Fadern genom profeten Jesaja lovat att utgjuta sin Ande: "... detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält..." (Jes 32:15). Även profeten Joel bär fram löftet om att Gud ville utgjuta sin Ande över alla människor (Joel 3:1-5). Det är också den profetian från Joel som Petrus citerar i sin predikan på pingstdagen (Apg 2:17-21).

Johannes döparen introducerar Jesus, när Jesus ska börja sin offentliga verksamhet. Jesus presenteras på två sätt med två olika uppdrag:
1/ "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." (Joh 1:29)
2/ "...han är den som döper i den helige Ande." (Joh 1:33)

Lammet som räddar livet var väl känt sedan den första påsken i Egypten då lammets blod hade makt att frälsa var och en som tog sin tillflykt till det (2 Mos 12).

Nu säger Johannes döparen om Jesus: Det är han som är det lammet. Det är han som genom sitt blod ska ta världens synd på sig. Men Fadern upprepar också genom Johannes löftet om att den Helige Ande skulle bli utgjuten. Och han säger att det är Jesus som ska göra det: "Han skall döpa er i den helige Ande och i eld." (Matt 3:11).

Det är dessa två saker som är utgångspunkten för Frälsningsarméns teologi: Blod och eld. Blodet som frälser från all synd och den Helige Andes eld som ger kraft till att vara Jesu vittnen på jorden.

Fader hade alltså lovat att utgjuta sin Helige Ande över människorna. Både genom profterna i det gamla testamentet och genom Johannes döparen i det nya testamentet. Också Jesus hade talat ingående om att den Helige Ande skulle komma.

...det som ni har hört av mig (Apg 1:4)
Den Helige Ande var ett huvudtema när Jesus hade sitt tal till lärjungarna i Joh 14-16. Jesus säger till och med till lärjungarna att det är det bästa för dem att han lämnar dem. För först när han har lämnat dem skulle den Helige Ande komma till dem (Joh 16:7).

I Joh 7:37-39 talar Jesus om det som skulle hända när den Helige Ande skulle komma över dem. Livet skulle på ett nytt sätt kanaliseras genom lärjungarna. Jesus liknar det nya livet med strömmar av levande vatten som väller fram från lärjungarnas inre. Men detta skulle först ske när Jesus förhärligats, fått del av härligheten.

Apg 1 handlar om slutet av Jesu offentliga verksamhet på jorden. Den första delen av Hans uppdrag var slutfört. Det skedde på korset då Jesus uttalade orden "det är fullbordat". Han gav sitt liv för att vi skulle få leva. Jesus skulle nu bli förhärligad. Han skulle bli upphöjd till Faderns högra sida. Därefter skulle den Helige Ande bli utgjuten över lärjungarna.

Det första hade skett, det andra skulle snart ske. De skulle bli döpta med den Helige Ande.

...ända till jordens yttersta gräns

Thu, 19 Feb 2009 03:00:54 GMT

Apostlagärningarna - lektion 2

"I min första bok, ärade Theofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde" (Apg 1:1)

Med de orden inleds Apostlagärningarna (Apg). I sitt evangelium hade Lukas berättat om Jesu liv och lära. Jesus kom inte bara med en ny lära. Han kom i första hand med ett nytt liv. Han gjorde först och lärde sedan (Apg 1:1). Hans lära var på många sätt en förklaring av det övernaturliga liv alla kunde se att Jesus levde.

När vi kommer i den situationen attt det blir alltför stort avstånd mellan det liv vi lever och det vi lär, då bli också vår lära ett försök att föklara det ingen kan se fungera. Och det är svårt. Intresset för en lära som inte uttrycker sig i livet avtar fort, och vi får försöka att dra uppmärksamhet till vår lära genom aktiviteter och tidsfördriv. Men där livet fungerar kommer det snart att finnas en grupp människor som är intresserade i att veta vad det är som händer.

Petrus första tal på pingstdagen i Apg 2 är egentligen bara ett försök att förklara det alla kunde se. De frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). De såg något och ville gärna veta vad det var.

Det Jesus gjorde och lärde
Apostlagärningarna är en naturlig fortsättning på Lukasevangeliet. Lukasevangeliet berättar om vad Jesus gjorde och lärde från början, i sin jordiska kropp.

Apostlagärnngarna är fortsättningen på det som Jesus gjorde och lärde, nu genom församlingen: Kristi nya kropp på jorden.

Indelningen
För att få översikt över boken vi studerar kan det vara till hjälp att dela upp den i naturliga delar.

Ett sätt att dela in Apostlagärningarna på är att gå efter huvudpersonen. I kapitel 1-12 är det Petrus som står i centrum för det som sker. I kapitel 13-28 övertas den rollen av Paulus.

Ett annat sätt att dela in Apostlagärningarna på är att göra indelningen efter Jesu ord: "Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8). Här blir indelningen geografisk. Jerusalem - Judeen och Samarien - till jordens yttersta gräns.

I Jersusalem
Kap.1-7 (ca 30-35 e.Kr.)
Det var där det började. Jesus löfte i Apg 1:5 blir uppfyllt, och lärjungarna blir döpta med den Helige Ande. Den första dagen blev 3000 människor frälsta. De fortsatte att hela de sjuka och uppfylla hela Jerusalem med sin undervisning. Församlingen i Jerusalem växte trots motstånd. Församlingen organiserade sig och inrättade olika tjänster i församlingen.

Men motståndet tilltog och Stefanos blev den förste martyrern. Samma dag som Stefanus stenades utbröt det en hälftig förföljelse i Jerusalem.

I Judeen och Samarien
Kap 8-11:18 (ca 35-36 e.Kr)
Resultatet av förföljelsen blev att de kristna spriddes ut i Judeen och Samarien. Väckelsen spred sig tillsammans med de som hade fått fly från Jerusalem. Filippos som blev utvald tillsammans med Stefanos att sköta matutdelningen i församlingen, kom till huvudstaden i Samarien. Där bröt det ut en kraftig väckelse, och Petrus och Johannes reste dit för att hjälpa Filippos att ta hand om de nyfrälsta. Vid den här tiden verkade Petrus också i Samarien och de första hedningarna blev frälsta i Cesarea (kap.10)

Till jordens yttersta gräns
Kap 11:19 - kap 28 (ca36 - 2009? e.Kr)
Några av de fördrivna lärjungarna under förföljelsen i Jerusalem kom till Antiokia. Där bildades den första hedningekristna församlingen. Det var från församlingen i Antiokia som Paulus senare blev utsänd till sina missionsresor.

Så spreds kristendomen i alla möjliga riktningar och då Apostlagärningarna slutar finner vi Paulus i dåtidens geografiska centrum, Rom.

Avslutningen
Apostlagärningarna avslutas plötslogt i det 28:e kapitlet. Den finns inget slutord eller epilog som avslutar boken. Det kan se ut som om boken aldrig blev färdigskriven.

Men även om boken slutar efter det 28:e kapitlet så slutar inte gärningarna där. Apostlar och lärjungar fortsatte att skriva ner sina liv där boken slutar. Generation efter generation.

Också i dag skrivs det kapittel i den boken. De skrivs av den Helige Ande i människors liv. Människor som har bestämt sig att följa Jesus. Tänk om kapitlen som du och jag skriver kunde vara lika inspirerande och trosstärkande som de 28 första kapitlen.

Peter Baronowsky

En spännande bok

Thu, 12 Feb 2009 04:04:16 GMT

Här börjar en ny serie i Biblekola på nätet. Ämnet den här gången är Apostlagärningarna.
Serien om Apostlagärningarna har tidigare varit publicerad i det norska Krigsropet under vinjetten Krisgsropets Bibelskole.
Välkommen att följa med på en resa genom av av de mest dramatiska bibelböckerna. Den skildrar ett skeende som kom att förändra hela världshistorien.

Inledning
Två människor har blivit använda till att skriva mer än hälften av det Nya Testamentet. Den ena heter Paulus och han har skrivit huvuddelen av de brev vi har i Nya Testamentet. Den andre är författaren till Apostlagärningarna, Lukas.

Vi ska först se på Apostlagärningarna generellt. Därefter ska vi stanna vid speciella händelser och frågeställningar av intresse. Genomgången kommer att vara mer tematisk än systematisk. Vi kommer att ta upp speciella teman vi möter i Aportlagärningarna och vi kommer inte att kommentera texten vers för vers.

Apostlagärningarna (Apg)
Apostlagärningarna är den enda boken av sitt slag i Bibeln.
-Evangelierna berättar om Jesu liv på jorden
-Breven förmedlar kristen undervisning
-Uppenbarelseboken är en profetisk framtidsvision
-Apostlagärningarna är en historisk bok. Den förmedlar inte i första hand en lära, vad som borde ha hänt, men den berättar vekligheten, det som verkligen hände.

Aposlagärningarna fortsätter där evangelierna slutar. Den ger oss den yttre ramen och förhållandena som breven skrevs under. Men även om Apostlagärningarna i första hand inte är en lärobok i kristet liv, så har vi, dagens kristna, oändligt mycket att lära av de människor vi möter i den här boken. Vi har också i boken en oändlig källa till inspiration när vi läser vad Gud kan göra genom människor som satsar hela sitt liv på att följa Honom.

Lukas
Författaren till Apg är Lukas. Han har också skrivit Lukas evangelium. När vi läser de inledande verserna i Lukas och Apg ser vi att bägge är adresserade till samma person, Teofilus. I Apg 1:1 hänvisar också Lukas till sin första bok som är Lukasevangeliet.

Bibeln berättar inte speciellt mycket om denne Lukas: Han blir bara omämnd tre gånger: Kol 4,14; 2 Tim 4:11; och Filemon 23. Men med de upplysningar vi får om Lukas kan vi med stor sannolikhet dra följande slutsater:
-Lukas var läkare från Antiokia. Han var hednakristen och den enda icke-judiksa författaren i Nya Testametet.
-Lukas var inte med från början. Han blev antagligen kristen då de kristna började spridas ut från Jerusalem efter pingsten.
-Lukas var en trogen medarbetare till Paulus och följde honom på flera resor (långa stycken i Apg är skrivna i vi-form):
-Lukas var också tillsammans med Paulus under fängesletiden i Rom. Det är troligt att det var under den tiden Lukas skrev Apostlagärningarna, tidigt på 60-talet e.Kr., samtidigt som Paulus skrev flera av sina brev.

Hisroriskt dokument
Lukas var vetenskapsman. Han arbetade med stor omsorg och noggrannhet. Han beskriver det själv i inledningen av Lukasevangeliet: "...och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga." (Luk 1:3-4).

Apg är i stort sett det enda dokument som behandlar kristendomens utveckling åren 30-60 e.Kr. Men trots det finns det en mängd sakupplysningar i Apg som kan kontrolleras och som visar att Lukas var kunskapsrik och exakt i sina beskrivningar. Han ger korrekta upplysningar:
-om en rad geografiska platser
-om judiskt rättsväsen, partier, överstepräster och tempelvakter
-om romerskt rättsväsen, titlar, domstolar, romerska medborgares privilier och arméns organisation
-om sjöresor och navigation
-om grekisk religion

Allt detta har bidragit till att man ser på Apg som ett trovärdigt historiskt dokument som:
-beskriver uppfyllelsen av en mängd förutsägelser från det gamla testamentet och från Jesus
-beskriver hur en liten grupp vettskrämda människor blir förvandlade genom Guds kraft och blir utrustade till att få hela det etablerade samhället att rubbas
-beskriver vad ett rikt kristenliv kunde innebära den gången och vad det kan innebära i dag.

Förebilder

Thu, 05 Feb 2009 05:05:41 GMT

Den naturliga utvecklingen är att ha förebilder för att sedan själv bli en förebild, på samma sätt som det är naturligt att först ha föräldrar för att sedan själv bli förälder.

Hebreerbrevet 13 - Förebilder

A - Översikt över Hebreerbrevet 13
v. 1-6 Praktiska råd om:
-broderskärlek
-gästfrihet
-förhållande till dem som har det svårt
-äktenskap och samliv
-förhållande till pengar
v.7 Ha goda förebilder
v.8 Jesus är densamme i går, i dag och i evighet
v.9-12 Främmande läror
v.13-17 Tre slags offer
v.18-25 Avslutning av brevet

B - Kommentar Hebr 13
Förebilder - vers 7
En av de metoder Gud använder för att föra sitt folk framåt är att använda förebilder. Gud vill att vi ska ta dem som exempel som gått före oss och vunnit seger. Genom att studera deras liv, förhållande till Gud och till andra mäniskor, ska vi lära och bli inspirerade.
"Likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat" (6:12)..."Låt oss sporra varandra,,," (10:24)....och "ta efter deras tro" (13:7).

Den naturliga utvecklingen är att ha förebilder för att sedan själv bli en förebild, på samma sätt som det är naturligt att först ha föräldrar för att sedan själv bli förälder.

Paulus skriver om sig själv: "Ta mig till föredöme" (1 Kor 4:16). En av dem som tog Paulus till förebild var Timotheus. Efter en tid skriver Paulus till Timotheus och talar om att nu är det hans tur: ".. var en förebild" (1 Tim 4:12).

Tre slag av offer v.13-17
Här talas det om tre slags offer som hör till det normala kristenlivet.
1/ Att dela Hans smälek (Vers 13). Det kan kosta att bli kristen. Den som vill följa Jesus kan inte räkna med att bli populär i världen. Han måste räkna med motstånd. För var och en som helhjärtat vill följa Jesus, blir automatiskt en anklagelse till alla som avvisar Honom eller som lever ett halvhjärtat kristenliv.
Jesus säger: "Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge" (Luk 14:27).

Korset har två armar. En som sträcker sig uppåt och en som sträcker sig ut åt sidorna. Dessa två armar kan illustrera de resterande två slagen av offer.

2/ Lovprisningsoffer (vers 15)
Det talar om vårt förhållande till Gud genom bibelläsning, bön, lovprisning och tillbedjan.
Gud vill ha din lovprisning. Lovprisning till Gud öppnar dig för hans närvaro och hans kraft. Det kommer du att behöva för att ge det tredje slaget av offer.

3/ Ge det vidare, göra gott, dela med andra (vers 16).
Det handlar om vårat förhållande till andra människor i ord och i handling.
Det är av avgörande betydelse att leva i balans mellan vår tjänst inför Gud och vår tjänst för människor. Många kristna har förlorat balansen och lever bara i en av dessa.
Avslutning V.18-25
Låt oss avsluta den här serien från hebreerbrevet genom att be en bön från avslutningsversarna:
"Må fridens Gud ...styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen" (13: 20-21)

C - Uppgifter för självstudium eller samtal
v. 1-6
Gå igenom de praktiska råd vi får i dessa verser och diskutera:
1/ Vad betyder de i praktiken?
2/ Vad kan vi göra för att följa dessa råd bättre?

v.7-12
3/ Samtala om utveklingen från att ha förebild till att bli förebild.
4/ Hur länge behöver vi förebilder?
5/ Hur blir man en förebild?

v.13-17
Diskutera de tre slagen av offer
6/ Vilket tycker du det är lättast att offra?
7/ Vilket tycker du är svårast att offra?
8/ Vad blir resultatet om vi får obalans i vårt kors?
9/ Den vertikala armen är längre än den horisentala armen på korset. Tycker du att den borde vara så också i vårt kristna liv?

Vers för eftertanke och meditation
Så vill vi genom honom ständigt framböra lovsång till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. (vers 15)

Detta var det sista avsnittet i serien om hebreerbrevet. De övriga avsnitten hittar du här>>

peppebaron

Med blicken fäst på Jesus

Thu, 29 Jan 2009 04:54:49 GMT

"Utan helgelse kan ingen se Herren. Men helgelsen är inte en färdig produkt. Helgelse är en process där vi är villiga att låta oss omformas efter Guds vilja. Så länge vi är öppna och är villiga att låta Gud omforma oss, lever vi i helgelseprocessen, även om vi själva ibland tycker att det går långsamt."

Hebreerbrevet 12 - Med blicken fäst på Jesus

A - Översikt över Hebreerbrevet 12
v.1-3 En sky av vittnen:
Blicken fäst på Jesus
v.4-13 Herrens tuktan. Hur lidande kan föra till det som är gott

v.14-17 Sträva efgter helgelse. Utan helgelse får ingen se Herren.
v.18-24 Siani och Sion. Det gamla förbundet och det nya.
v.25-29 Vid tidens slut

B - Kommentar Hebr.12
En bitter rot
Kapitlet börjar med en uppmaning att befria oss från allt som tynger. Synden ansätter oss då den en gång fått fäste i oss. (v.1). Synden blir som en bitter rot som växer i oss och som skadar både oss själva och andra som blir berörda (v.15). Det kan börja med en liten obetydlig rot av bitterhet, självömlan, fördömelse eller någon annan slags rot.

Om man inte lägger ifrån sig den tanken, utan ger den föda och låter den växa, kommer den snart att bära frukt och färga av sig på vår personlighet. Till slut kan den bli ett dominerande drag i vår personlighet. Vi blir en bitter människa som gör livet surt för oss själva och andra. Det finns människor som är bittra för att någon sa någet negativt för 25 år sedan.

Med blicken fäst på Jesus
Därför är det viktigt att lägga bort allt som tynger och fästa vår uppmärksamhet på Jesus i stället för att fastna i negativa tankar om våra fel och nederlag. Vi måste lyfta vår blick och fästa den på Honom (v.2), och tänka på Honom (v.3).

Sträva efter helgelse
Utan helgelse kan ingen se Herren. Men helgelsen är inte en färdig produkt. Helgelse är en process där vi är villiga att låta oss omformas efter Guds vilja. Så länge vi är öppna och är villiga att låta Gud omforma oss, lever vi i helgelseprocessen, även om vi själva ibland tycker att det går långsamt.

Den sista tiden
En levande tanke genom hela Nya Testamentet är att denna tidsålder ska ta slut. En dag ska Jesus komma tillbaka. En dag ska den här världen ha sitt slut och en ny himmerl och en ny jord skapas. Denna tanke finns också levande i Hebreerbrevet. Låt oss uppmuntra varandra då vi ser att dagen närmar sig (Hebr 10:25). Jesus kommer tillbaka och han ska inte dröja (Hebr 10:37). Den här världen som kan skakas kommer att bytas ut mot en värld som inte kan skakas och som kommer att bestå till evig tid (Hebr 12:27-28).

C -Uppgifter för självstudium eller samtal
v.1-3
1/ Vers ett säger att vi ska lägga bort allt som tynger. Hur gör man det rent praktiskt?
2/ Vad är det för saker som ofta tynger oss?

3/ Vad betyder det att ha blicken fäst vid Jesus?
Hur gör man det?

v.4-13
4/ Vad är målet för Guds fostran?
5/ Gå igenom verserna 4-13 och skriv en lista på alla positiva konsekvenser av Guds fostran.

6/ Kommer allt lidande vi möter från Guds?
7/ Kan vi orsaka oss själva lidande genom att inte följa Herren helhjärtat?

v.14-17
8/ Hur kan man definiera helgelse?
9/ Hur gör man för att sträva efter helgelse?

v.14-17
10/ Vad är det för grundläggande skillnad mellan Sinari och Sion?
11/ Är det möjligt för oss att leva på "Sinai" även om vi lever i "Sions" tidsålder?

v.25-29
12/ Vad händer med em som avvisar Guds tal?
13/ Samtala om perpektivet "tidens slut" i dessa verser. Jämför med Upp 21:1-8.

Vers för meditation och eftertanke
"Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill" vers 28

________________________________________________
Detta var det trettonde avsnittet i serien om hebreerbrevet. De tidigare avsnitten finner du här>>

Tro som övervinner allt

Thu, 22 Jan 2009 04:57:48 GMT

Många människor går och bär på ett oförlöst tros-kapital som väntar på att få blomma ut. Tänk om du har mer tro än du tror!!

Hebreerbrevet 11 – Trons kapitel

A - Översikt över Hebreerbrevet 11

v.1-3 Definition av tro
v.4-5 Förebilder i tro: Abel, Henok
v.6 Utan tro kan man inte finna nåd hos Gud
v.7-32 Förebilder i tro: Noa, Abraham, Isak, Jakob, Josef, Mose, Rachav, Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Salomo och profeterna
v.33-40 Erfarenheter från trosmänniskornas liv

B – Kommentarer Hebr 11

Vad är tro?

Kapitel 11 i Hebreerbrevet är känt som trons kapitel i Bibeln. Det inleds med en definition av vad tro är.
Enligt den definitionen är tro att helt bestämt veta något som man egentligen inte kan veta något om.
Tron börjar ofta med hopp, men tron är mycket starkare än hopp. Tron hoppas inte bara, den vet. Den ger oss visshet (v.1). Tron hoppas inte bara på evigt liv. Den vet. ( 1 Joh 5:13)

Hur får man tro?
Enligt Rom 1:17 kommer tron av att höra Gud tala. Gud kan tala direkt till oss, genom Bibeln, genom förkunnelse eller genom omständigheterna runt oss.
Då vi tar emot Guds ord är det som om ett sädeskorn sås in i oss. Om vi är öppna för ordet och låter det växa i oss får vi tro för det Gudsord vi tagit emot (Hjärtats tro Rom 10:9). Sedan är vi mogna för att skörda det som vi har sått (Munnens bekännelse Rom 10:9).
I sädeskornet ligger ett löfte som väntar på att få förlösas och bli verklighet i våra liv.
Många människor har tagit emot (sått) mycket mer tro än de har sett bli verklighet i sina liv.
Många människor går och bär på ett oförlöst tros-kapital som väntar på att få blomma ut.
Tänk om du har mer tro än du tror!!

Vad utför tron?
Tron gör den osynliga världen synlig. Genom tro blir den osynliga världen verklighet för mig i mitt liv.
Om en människa hör om möjligheten att bli född på nytt, så har hon tagit emot ett korn, ett löfte om nytt liv.
Om den människan sedan inte tar emot frälsningen kommer den bara att gå och bära på en möjlighet som inte bär frukt. En död tro. En tro som inte handlar (Jak 2:26).
Det finns många korn som är mogna för skörd.

C – Uppgifter för självstudium eller samtal

1/ På vilket sätt lönar Gud den som söker Honom? (v.6)
2/ På vilket sätt kan jag låta tron växa i mitt liv?
3/ På vilka sätt kan jag aktivera, förlösa den tro som jag tagit emot genom Guds ord?

4/ Hur skulle du vilja definiera vad tro är för den som inte tror på Gud?

Studera några av personerna som nämns som exempel på tro i detta kapitel
5/ På vilket sätt visas deras tro?

6/ Är deras tro bara en inre visshet eller visar den på synliga resultat?
7/ På vilket sätt får de sin tro?
8/ Kan du finna exempel på tro som växer i deras liv?

I verserna 13 och 39 står det att alla dessa troshjältar dog utan att få det som var lovat:
9/ Varför fick de inte ut det?

10/ Hur klarade de att hålla ut? (v.13-16)
11/ Vilka löften fick de inte ut som nu är tillgängliga i det nya förbundet?

Vers för eftertanke och memorering
Tron… ger oss visshet om det vi inte kan se
Hebr 11:1

____________________

Detta var det nionde avsnittet i serien om Hebreerbrevet. De tidigare avsnitten har varit:
-Inledning till serien om Hebreerbrevet

-En utstrålning av Guds härlighet. Hebr 1
-Ta vara på frälsningen. Hebr 2
-Att höra Jesus tala. Hebr 3
-Kraften i Guds ord. Hebr 4
-Fast föda. Hebr 5
-Smaka den kommande världens krafter. Hebr 6

-Ett bättre hopp. Hebr 7
-Ett bättre förbund. Kap 8
-Kraften i Jesu blod. Kap 9
-Kasta inte bort din frimodighet. Kap 10

peppebaron

Kasta inte bort din frimodighet

Fri, 16 Jan 2009 04:16:17 GMT

"För även om Kristi verk är fullkomligt, så blir det inte förlöst i ditt liv förrän det får ett aktivt svar i dig. Du har ingen nytta av Hans fullbordade verk om du inte öppnar dig för Hans verk i dig. Det hjälper inte dig att Jesus dog för att alla människor skulle kunna bli frälsta om inte du tar emot frälsningen i ditt liv. Det hjälper inte dig att Bibeln säger att Gud har skrivit ett testamente och gjort dig till arvtagare om du inte tar ut ditt arv (Hebr 9:15-17). Det hjälper inte att Jesus har öppnat en ny och levande väg om du inte går in på den (Hebr 10:19-22). Hela Kristi fullbordade verk väntar på ditt svar!"

Hebreerbrevet 10 – Kasta inte bort er frimodighet

A - Översikt över Hebreerbrevet 10

Del 1 Kristi fullbordade verk
v.8-9 Jesus upphäver Gamla testamentets offer…

v.10-14 …med ett enda offer som gäller för all framtid

v.17-18 Förlåtelsen i det nya förbundet

Del 2 Vad vi kan göra (som ett resultat av Kristi fullbordade verk)

v.19 Vi kan frimodigt gå in i helgedomen

v.22 Träda fram inför Gud med ett rent hjärta

v.23 Orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp

v.24 Uppmuntra varandra

v.25 Inte försumma våra sammankomster

v.35 Inte kasta inte bort frimodigheten

v.36 Vara uthålliga

B – Kommentarer Hebr 10

Från teori till praktik

I kapitel tio avslutas den teoretiska undervisningen om Kristi fullbordade verk.

Från och med vers 19 handlar det om vilka praktiska konsekvenser detta för med sig för oss, för att vi ska kunna leva i Kristi fullbordade verk.

För även om Kristi verk är fullkomligt, så blir det inte förlöst i ditt liv förrän det får ett aktivt svar i dig. Du har ingen nytta av Hans fullbordade verk om du inte öppnar dig för Hans verk i dig. Det hjälper inte dig att Jesus dog för att alla människor skulle kunna bli frälsta om inte du tar emot frälsningen i ditt liv. Det hjälper inte dig att Bibeln säger att Gud har skrivit ett testamente och gjort dig till arvtagare om du inte tar ut ditt arv (Hebr 9:15-17). Det hjälper inte att Jesus har öppnat en ny och levande väg om du inte går in på den (Hebr 10:19-22). Hela Kristi fullbordade verk väntar på ditt svar!

Därför poängterar Hebreerbrevet att vi ska ”gå in” (v.19) och ”träda fram” (v.22) med stor frimodighet (v.19+35), så att vi inte går miste om vår stora lön (v.35). Och för att kunna fortsätta att leva i det som är utlovat måste vi vara uthålliga (v.36) och orubbligt hålla fast vid bekännelsen av vårt hopp (v.23).

C – Uppgifter för självstudium eller samtal

v.1-18
I verserna 5-9 talas det om förhållande mellan att offra och att göra Guds vilja

1/Vilket av dessa, offrandet eller att göra Guds vilja är viktigast? (Jämför 1 Sam 15:22)

2/Finns det situationer där vi är villiga att offra mycket (tid, pengar mm) för att döva vårt samvete för att vi inte är villiga att göra Guds vilja? Ge exempel.

v.19-39

Välj ut några av punkterna under del 2 i A-delen om Vad vi kan göra och tänk igenom följande frågor på varje punkt.

3/ Vad innebär det?
4/ Hur kan man göra det rent praktiskt?

5/ Vad händer om vi inte gör det?

6/ Hur fungerar det i mitt liv i dag?

7/ Hur kan jag få det att fungera bättre?

Vers 23 handlar om att orubbligt hålla fast vid bekännelsen
8/ Vilken betydelse har bekännelsen i följande två bibelverser:

a) Rom 10:9-10

b) 1 Joh 1:9

9/ Vad händer om vi inte håller fast vid dessa bekännelser?

10/ Vilka saker kan få oss att inte orubbligt hålla fast vår bekännelse?

11/ Vilka andra bekännelser är viktigt att orubbligt hålla fast? Försök formulera några andra grundläggande formuleringar.

I verserna 35 och 36 står det att frimodighet och uthållighet är förutsättningar för att få ut det som Guds ord lovar.

12/ På vilket sätt kan frimodigheten vara en förutsättning) (T.ex. då det gäller frälsningen)
13/ På vilket sätt kan uthålligheten vara en förutsättning?

Vers för eftertanke och memorering
Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett löftet är trofast
Hebr 10:23

____________________

Detta var det elfte avsnittet i serien om Hebreerbrevet. De tidigare avsnitten har varit:
-Inledning till serien om Hebreerbrevet

-Ett bättre hopp. Hebr 7
-Ett bättre förbund. Kap 8
-Kraften i Jesu blod. Kap 9

peppebaron

Kraften i Jesu blod

Thu, 08 Jan 2009 04:19:05 GMT

Kraften i Jesu blod

Resultatet av Jesu enastående person och enastående tjänst är att Jesus har förlöst ett enastående arv (v.15-17). Det arv det talas om här är inte bara livet efter döden, utan framför allt ett liv före döden. Ett arv som gäller för oss här och nu. Kraften i ett testamente blir förlöst i det ögonblick den som upprättat testamentet dör (v.16-17).

Hebreerbrevet 9 – Kraften i Jesu blod

A - Översikt över Hebreerbrevet 9

v.1-10 Gudstjänsten i det gamla förbundet. Tabernaklets uppbyggnad. Offertjänsten i tabernaklet. Föreskrifter för rening.
v.11-28 Karften i Jesu blod. Kristi tjänst som överstepräst. Vårt eviga arv. Jesus ska komma tillbaka.

B – Kommentarer Hebr 9

v.1-10 Gudstjänsten i det gamla förbundet

Tabernaklet var indelat i tre avdelningar:
Förgården med offeraltaret och reningskaret.

Det heliga, dit bara prästerna hade tillgång

Det allraheligaste, det inre rummet. Dit fick bara översteprästen gå in en gång om året. Mellan det heliga och det allraheligaste fanns förlåten, en tjock tygvävnad som skiljde de båda rummen åt.

v.11-28 Kraften i Jesu blod
(Längst ned på sidan kan du lyssna på sången "The blood will never loos its power" - Blodet ska aldig förlora sin kraft)

I de sju första kapitlen i hebreerbrevet ligger huvudvikten på det enastående med Jesu person. Det talas om hur mycket större Jesus är än alla andra. Från och med åttonde kapitlet flyttas huvudvikten från Jesu enastående person till Jesu enastående tjänst.

I kapitel åtta talas det om att

-Jesu prästtjänst står mycket högre än alla jordiska prästtjänster
-det nya förbundet, som är resultatet av Jesu prästtjänst, är mycket större än det gamla förbundet

I kapitel nio och fram till 10:18 talas det om
-hur mycket större Jesu offer är jämfört med alla offer i det gamla förbundet
-hur mycket större frälsande och renande kraft det finns i Jesu blod jämfört med blodet från bockar och oxar

Resultatet av Jesu enastående person och enastående tjänst är att Jesus har förlöst ett enastående arv (v.15-17). Det arv det talas om här är inte bara livet efter döden, utan framför allt ett liv före döden. Ett arv som gäller för oss här och nu. Kraften i ett testamente blir förlöst i det ögonblick den som upprättat testamentet dör (v.16-17).

Jesus har dött, en gång för alla. Arvet är förlöst. Du tillhör arvtagarna. Du är rik!

C – Uppgifter för självstudium eller samtal

v.1-9
1/Försök att finna information om de olika sakerna som hör ihop med tabernaklet och vilken funktion de hade i det gamla förbundet. (Ta hjälp av bibelhänvisningarna till det Gamla Testamentet som står längst ned på sidan)

2/Vilken funktion hade blodet det gamla förbundet?
-vers 7
-den första påsken (2 Mos 12)
-Försoningsdagen (3 Mos 16)

v.11-28

3/Vilken funktion har blodet enligt vers 12? Vad innebär det?

4/Vilken funktion har blodet enligt vers 14? Vad innebär det?

5/Vilken funktion har blodet enligt vers 18 och v.20? Vad innebär det?

6/Vilken funktion har blodet enligt vers 22? Vad innebär det? (Jämför 1 Joh 1:9)

7/Vilka saker i arvet är det som blir förlöst för oss genom Jesu död och uppståndelse? (Se också Ef 1:3-14)

8/Vilket framtidshopp presenteras i v.28?

Vers för eftertanke och memorering
Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger.
v.11

____________________

Detta var det tionde avsnittet i serien om Hebreerbrevet. De tidigare avsnitten har varit:
-Inledning till serien om Hebreerbrevet

-Ett bättre hopp. Hebr 7
-Ett bättre förbund. Kap 8

peppebaron

Ett bättre förbund - Hebreerbrevet kap.8

Wed, 31 Dec 2008 23:04:26 GMT

Välkommen tillbaka till Bibelskola på nätet efter en veckas juluppehåll.
Just nu går vi igenom Hebreerbrevet. Lektionerna består av:
1. En översikt över kapitlet
2. Kommentarer till innehållet i kapitlet
3. Frågar för självstudium och samtal. Detta är den viktigaste delen där du själv får göra upptäckter i bibelordet och vad det kan betyda i ditt liv.
4. En vers för eftertanke och memorering.
De tidigare lektionerna i serien över hebreerbrevet finner du här>>

Ett bättre förbund

Hebreerbrevets författare talar om ett bättre förbund (7:22 och 8:6) som bygger på starkare löften (8:6) och citerar Jeremia som profeterade om att Herren i framtiden skull sluta ett nytt förbund med sitt folk. Det nya förbundet ska inte vara som det gamla, där lagen var huggen i sten, utan Herren ska lägga sina lagar i folkets sinnen och rista dem i deras hjärtan (8:10)

Hebreerbrevet 8 – Ett bättre förbund

A - Översikt över Hebreerbrevet 8

v.1-5 Huvudpunkten är att Jesus är på tronen. Prästtjänsten i templet och i himlen.

v.6-8 Ett bättre förbund som vilar på starkare löften.

v.8-12 Citat från Jeremia 31:31-34 om det nya förbundet som skulle komma.
v.13 Det gamla förbundet är föråldrat.

B – Kommentarer Hebr 8

v.1-5 Huvudpunkten

Huvudpunkten i hebreerbrevet är att Jesus är upphöjd till tronen i himlen och sitter på Faderns högra sida.
Denna huvudsak innebär:
-att Jesu prästadöme står långt högre än alla tidigare jordiska prästadömen. De var bara en skugga, en förebild, på det som skulle komma (8:5)

-att Jesus har besegrat döden och djävulen (2:14-15) och befriat alla dem som var slavar under fruktan för döden

-att Jesus är den som bringar evig frälsning (5:9)

-att Jesus har burit fram ett fullkomligt, slutligt offer, en gång för alla (7:27)

-att Jesus har utöst den Helige Andes kraft över oss (Apg 2:33)

-att Jesus lever för alltid och ber för oss (7:25)

På grund av allt detta är Jesu upphöjelse på tronen huvudpunkten. Och då vi upphöjer Jesus och sätter honom på tronen också i våra liv, får vi uppleva kraften av hans fullbordade verk; vi får smaka den kommande världens krafter (6:5)

v.8-12 Det nya förbundet

Gud har talat många gånger och på många sätt genom profeterna (1:1). En av de saker han talade om genom profeterna var om det nya förbundet som skulle komma.

Jeremia profeterade många hundra år före Kristus om att det gamla förbundet skulle ta slut och att det skulle komma ett nytt och bättre förbund. Det gamla förbundet hade gett levnadsregler, men det hade inte gett kraften att följa dem.

Det nya förbundet skulle bygga på uppståndelsekraften, där Jesu liv skulle kunna uppstå i varje människa som var villig att ta emot honom. Lagen skulle inte längre vara något förstelnat, utanför människan, som var skrivet på sten. Lagen, Guds vilja, skulle komma inifrån, från vårt inre, som ett resultat av vår gemenskap med Gud och att vi skulle låta Gud forma oss efter Hans plan (Joh 7:38).

v.13 Det gamla förbundet är föråldrat

Slutsumman på kapitel åtta blir att lagen, mina egna ansträngningar och prestationer, inte längre är en väg som för mig fram till Guds tron. Lagens förbund är föråldrat.

Guds tron heter nu nådens tron (4:16) för att göra tydligt att frälsningen nu inte är beroende av vad jag har gjort, utan är beroende av vad Han har gjort (Ef 2:8-9). Och det Han har gjort är tillräckligt för var och en som tror och vill ta emot det.

C – Uppgifter för självstudium eller samtal

v.1-5

1/ Gå igenom de olika resultaten av Jesu upphöjelse som finns i B-delen. Villa av dess har direkt betydelse för mitt liv som kristen? På vilket sätt påverkar de våra liv?

v.6-8

2/ På vilka sätt är det nya förbundet bättre?

3/ Vad är det för bättre löften som det nya förbundet bygger på?

v.8-12

4/ Skriv upp alla kännetecken på det nya förbundet som du kan finna i verserna 8-12.

5/ Varför vill Gud skriva lagen i våra hjärtan? Vilka resultat får det för oss? Vilka resultat får det för andra människor som vi möter? (jämför 2 Kor 3:2-6)

6/ På vilka sätt kan Gud skriva i våra hjärtan?

v.13
7/ I det nya förbundet är det inte längre våra prestationer som gör oss godkända inför Gud. Vad betyder det? Har vi lätt att falla tillbaka i ”laggärningar”? (jämför Gal 3:1-5 och Rom 10:1-4)

Vers för eftertanke och memorering
Jag skall förlåta dem deras orättfärdighet, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
vers 12

____________________

Detta var det nionde avsnittet i serien om Hebreerbrevet. De tidigare avsnitten har varit:
-Inledning till serien om Hebreerbrevet

-Ett bättre hopp. Hebr 7

peppebaron

Ett bättre hopp

Thu, 18 Dec 2008 05:58:28 GMT

Ett återkommande tema i hebreerbrevet är ordet bättre. De tidigare kapitlen har betonat att Jesus är bättre än änglarna, Moses, Josua, Aron och leviterna. I kapitel sju talas det om ett bättre hopp (v.19), som gör att vi kan närma oss Gud, och ett bättre förbund (v.22), som Jesus går i god för.

Hebreerbrevet 7– Ett bättre hopp

A - Översikt över Hebreerbrevet

v.1-3 Melkisedek som förebild för Jesus

v.4-10 Jämförelse mellan Melkisedeks och Arons prästadöme.

v.11-19 Ett prästadöme som inte bygger på lagen

v.20-28 Jesu prästadöme

B – Kommentarer Hebr 7

Vilka är Melkisedek, Aron och leviterna?

För att kunna förstå jämförelserna i detta och övriga kapitel i hebreerbrevet måste man veta vilka personerna är som används i jämförelserna.

-Aron och leviterna
Då Moses fick leda Israels folk ut ur fångenskapen i Egypten på 1200-talet före Kristus, så var det Mose bror Aron, som fick uppgiften att vara präst och bära fram folkets syndoffer för Gud. Och eftersom Moses och Aron kom från Levi stam, så blev leviterna den speciella präststammen.

-Melkisedek
Många år tidigare, på 1800-talet före Kristus, levde Israels stamfar Abraham, I 1 Mos 14:18-20 möter Abraham Melkisedek, som var ”präst åt Gud den högste”. Melkisedek välsignar Abraham och Abraham ger tionde till Melkisedek

Melkisedek som förebild v.1-3

I Psalm 110 finner vi en profetia om den kommande Messias. Psalmen är skriven under det levitiska prästadömets dagar, men Gud lovar i psalmen att Messias skall vara en präst av ett annat slag: ”Du är präst för evigt i Melkisedeks efterföljd” (Ps 110:4).

Melkisedek är en förebild för Jesus på flera sätt:
-Namnet Melkisedek betyder ”Rättfärdighetens kung”

-Melkisedek var kung i Salem. Salem är ett gammalt namn på Jerusalem. Salem betyder ”frid”. Kung i Salem betyder alltså ”fridens kung” eller ”fridsfurste”.

-Han var präst åt Gud den högste

-Han är högre än Abraham, eftersom han välsignar Abraham och får tionde av Abraham. Det är alltid den högre som välsignar den lägre i GT.

-Han har ingen början och inget slut. Annars är det vanliga i GT att människor presenteras genom sina föräldrar och sin avkomma.(v.3)

-Han är och förblir en präst för alltid. (v.3), till evig tid (v.17+21)

Ett bättre förbund v.20-28

Det finns några huvuduttryck som återkommer i hebreerbrevet. Ett av dem är bättre. Det ordet skulle kanske kunna vara en passande överskrift för hela hebreerbrevet. Det har tidigare talats om att Jesus är bättre än änglarna, Moses, Josua, Aron och leviterna. I kapitel sju talas det om ett bättre hopp (v.19), som gör att vi kan närma oss Gud, och ett bättre förbund (v.22), so m Jesus går i god för.

Ett annat återkommande uttryck är evig, som påminner om att Jesu verk inte är tidsbegränsat.

-en evig frälsning (Hebr 5:9)

-till evig tid (Hebr 7:17+21+24+28)

Ett tredje återkommande uttryck är en gång för alla, som talar att Jesu offer inte måste upprepas dagligen eller årligen, som i det gamla förbundet. Han bar fram offret en gång för alla (v.27)

C – Uppgifter för självstudium eller samtal

v.1-3

1/Melkisedek var kung och präst. På vilket sätt är Jesus kung i dag? På vilket sätt är han präst?

2/Vad får det för konsekvenser för mig personligen att Jesus är kung? Att han är präst?

v.4-10

3/ På vilket sätt är Melkisedeks prästadöme större än det levitiska?

v.11-19

4/Vad är grunden för det levitiska prästadömet? (v.16)

5/Vad är grunden för Melkisedeks prästadöme?

v.20-28
6/Vilka kännetecken finns på Jesu prästadöme? (v.24-27)

7/Vem går Jesus i förbön för enligt vers 25?

8/Vad tror du att Jesus ber om för mig/oss i dag?

Vers för eftertanke och memorering
Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
vers 25

____________________

Detta var det åttonde avsnittet i serien om Hebreerbrevet. De tidigare avsnitten har varit:
-Inledning till serien om Hebreerbrevet

peppebaron

Smaka den kommande världens krafter

Thu, 11 Dec 2008 05:55:12 GMT

I en av de gamla läsarsångerna brukade man sjunga: ”Och vad vi smakat här, en droppe endast är av sällhetshavet ovan där.” Hebreerbrevet talar om att vi redan här kan smaka den kommande världens krafter.
Trots att vi helt och fullt lever i den nuvarande världen, så vill Gul låta oss smaka redan här och nu det som hör till den kommande världen: frid, glädje och hälsa.

Hebreerbrevet 6 – Den kommande världens krafter

A - Översikt över Hebreerbrevet 6

v.1-3 Låt oss lämna barnstadiet och gå vidare mot mognad

v.4-8 En försmak av himlen. Att få del av den Helige Ande, smaka Guds goda ord och den kommande världens krafter.

v.9-20 Guds löften står fast. Ha goda förebilder, Få del av löftena genom tro och tålamod.

B – Kommentarer Hebr 6

Låt oss gå vidare v.1-3

Kapitel fem avslutas med att tala om barnstadiet, där vi måste leva av mjölk. Kapitel sex uppmanar oss att inte stanna i barnstadiet utan att gå vidare mot mognad och att kunna bli användbara i Guds rike. I Efesierbrevet fyra får vi en bra lektion om hur Gud vill att hans barn ska växa upp tillsammans och bli uppbyggda i kärleken. Där finner var del sin uppgift tills ”vi blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet” (Ef.4:13)

Den kommande världens krafter v.4-8

Allt det som Gud låter oss uppleva här på jorden av välsignelser är bara en försmak på hur det kommer att bli i evigheten. Vi har fått den Helige Ande som en pant på vårt kommande arv (Ef 1:13-14).

-Den frälsning vi får ta emot här och nu är fullkomlig, men ändå längtar vi till den slutliga frälsningen (1 Pet 1:5)

-Gud ger oss en fullkomlig frid här på jorden, men den friden störs gång på gång då det t.ex. händer något negativt med någon som vi verkligen bryr oss om. Den frid vi upplever är en försmak av den fullständiga friden som väntar.

-Vi kan ibland få uppleva att någon blir mirakulöst helad från sjukdom. Men alla som blir helade blir förr eller senare sjuka igen. Ingen människa dör frisk. Den fullkomliga hälsan och avsaknaden av lidande väntar för Guds barn. Då kommer det inte att finnas sjukdom och död.

-Se på Jesus står det i Hebreerbrevet 3:1. Men vår upplevelse av Jesus är bara en liten försmak av den gemenskap vi ska få uppleva då vi ska möta honom i den kommande världen.

Guds löften står fast v.9-20

Hebreerbrevets författare kommer ofta tillbaka till att vi behöver goda förebilder som kan vi lära av (Hebr 6:12), som vi kan bli sporrade av (Hebr 10:24) och som vi kan ha som föredöme (Hebr 13:7).

Gud vill lära oss genom förebilder. Gud vill också att du ska bli en förebild. Det är den naturliga utvecklingen i en mognadsprocess. Först har man föräldrar, sedan blir man förällder. Först har man förebilder, sedan blir man förebild.

Paulus säger ”Ha mig till föredöme” (1 Kor 4:16). Hur skulle kristenheten se ut om alla hade dig eller mig som föredöme? En av dem som hade Paulus som förebild var Timoteus. Efter en stund skriver Paulus till Timoteus att nu är det hans tur att vara förebild: ”Var en förebild för de troende” (1 Tim 4:12)

C – Uppgifter för självstudium eller samtal

v.1-3

1/Hur kan man bygga vidare i det kristna livet? Som individer? Som gemenskap/församling?

2/Om man ska vägleda en nyfrälst människa, var ska man då börja? Vad är det som är grundläggande för att kunna växa i sin nya identitet?

v.4-8

3/ Vad betyder bildspråket i vers 7? Vad står de olika bilderna för? Åker, regn, gröda etc.

v.9-20

4/Vilka två förutsättningar finns för att få del av Guds löften enligt vers 12?

5/Vad innebär dessa två egenskaper i praktiken?

6/Vilken bild används i vers 19 för hoppet? Vad vill den bilden illustrera?

Vers för eftertanke och memorering
Sträva efter att likna dem som genom tro och uthållighet får sin del av vad Gud har lovat
vers 12

____________________

Detta var det sjätte avsnittet i serien om Hebreerbrevet. De tidigare avsnitten har varit:
-Inledning till serien om Hebreerbrevet

-En utstrålning av Guds härlighet. Hebr 1
-Ta vara på frälsningen. Hebr 2
-Att höra Jesus tala. Hebr 3
-Kraften i Guds ord. Hebr 4
-Fast föda Hebr 5

peppebaron